Historia · Utseende · Användning · Avel · Foder · Sjukdomar · Förening

Shirehästen - Ursprung och historia

Rasen har fått sitt namn efter sitt ursprung. Det sägs att Shirerasen kommer från landskapen i mellersta Storbritannien; Lincolnshire, Derbyshire, Staffordshire och Leicestershire.

Historien om Shirehästens bakgrund startar på 1300-talets början, då 42 Lombardiska hästar sändes till England. 12 av dessa hästar hade en väldig styrka och när dessa korsades med inhemska ston uppstod Englands större hästraser. Denna hästras korsades därefter med Old English Back. Under 1500- och 1600-talet kom flamländska hästar till bland annat Lincolnshire i England, vilka kom dit med gästarbetande holländare och kom att korsas med denna större hästras. Förutom dessa raser innehåller även Shirerasen gener från frieserhästen, som förädlade rasen och gav rasen dess fria rörelser. Under denna tid gick rasen under namnet English Black.

Under 1700-och 1800-telet blandades rent fullblod in i aveln och troligtvis är det därifrån som rasen har fått sin höga mankhöjd och sitt ädla utseende. Under dessa århundraden behövdes en stor och stark häst som kunde bära en soldat i full rustning och med vapen. Stridshästen orkade bära upp till 180 kg när den skulle ut till strid och den var även ypperlig till att dra fram kanonerna.

Enligt författaren till ”The old war-horse or Shire-horse” Sir Walter Gilbey, är Shirehästen ättling till den gamla engelska stridshästen The Great-Horse som även kallades War-horse. Enligt författarens forskningar, leder Shirehästens förfäder till Julius Cesars krigshästar, som drog dåtidens tunga stridsvagnar i de framstormande legionerna i det gamla Britannia.

Under 1900-talet är det mycket som har förändrats för Shirehästen i och med att samhället har förändrats. Då de vapen som användes i strid blev mindre och lättare, samtidigt som fler och bättre vägar byggdes, blev rasen inriktning mer åt jordbruket och industrin.

För att få bort en del sjukdomar och komma till rätta med hovskabb, har Clydesdale korsats in. Detta gjordes i början av 1900-talet och har lett till att det rikliga hovskägget minskade något, lika så den grova benstommen, så att Shirehästen blev mer finlemmad än tidigare.

Under industrirevolutionen drogs allt gods mellan fabrikerna av Shirehästar. Men även här blev det mer mekaniserat och behovet av stora hästar minskade. I början av 1960-talet var Shirehästen nära på att dö ut. Detta gjorde att föreningen började arbeta för att få upp intresset för Shirehästen inom andra områden och populariteten började öka så smått. Det som fick intresset att vända var dess bra köregenskaper och rasen fick en lite speciell nisch just inom bryggerierna. Än i dag används Shirehästen för att dra en del bryggeriers dryckesvagnar vid parader och högtider.

Rasens stamhingst anses vara Packington Blind Horse, som levde i Packington, England mellan åren 1755 till 1770. Han var svart och finns med i den första Cart Horse-stamboken, eftersom så många hästar uppgavs vara efter honom.

Den största hästen i världen var en Shirehäst som levde i England i mitten av 1800-talet. Han hette Mammoth och hade en mankhöjd på 219 cm.

Det största dragkapacitet av hästar som har mäts upp, är vid Wembleyutställningen i England år 1924. Då testades ett par Shirehästar i tandem mot en dynamometer. Dock räckte inte mätaren till men arrangörerna uppskattade att hästarna hade utövat en dragkraft på 50 ton. Samma par, släpade 18,5 ton på en hal stenlagd bana. I detta fall satte den bakre hästen i gång och drog innan ledarhästen ens hunnit spännas för.