Min syn på telepati

Jag har alltid varit intresserad av det dolda, det som man inte kan se med blotta ögat. Jag har letat länge innan jag slutligen hittade något som jag verkligen ville fördjupa mig i. Jag är tjej, men är väldigt mycket inom mansdominerade områden. Därför ville jag hitta något som var greppvänligt, något som inte bara kunde sållas bort som flummigt av mig själv och min omgivning. Djur har alltid stått mig varmt om hjärtat, så varför inte kombinera det dolda med djur...

För några år sedan fick jag en bok om telepatisk djurkommunikation. Jag tänkte inte så mycket på detta, blev glad över boken, och ställde den i bokhyllan. Tiden gick och boken föll i glömska tills nu i somras. Jag läste den och visste precis - detta är den väg jag ska gå!

Vad är telepati

Telepati är något känt, men ändå är det för många obegripligt och därför något icke existerande. Telepati är en gammal kunskap som fallit i glömska under senare århundraden, kanske för att vi inte skulle ha varit där vi är idag, ifall vi hade haft kvar den förmågan.

Acceptansen för detta börjar komma tillbaka, men det är ännu lång väg kvar att gå. Det har tagit tid att komma dit vi är idag, och det kommer att ta tid att komma framåt. Som ett exempel på hastigheten finns jämförelsen mellan två uppslagsverk. 

I Svenskt Uppslagsverk från år 1936, finns följande förklaring över ordet ”Telepati”;

Tankeöverföring, överbringande av ett psykiskt tillstånd från en persons själsliv till en annans, utan förmedling av några sinnesintryck. En mängd, delvis väl bestyrkta iakttagelser föreligga, vilka synas vittna om förekomsten av verklig telepati, så till exempel ett anmärkningsvärt stort antal fall, då en person i sin dödsstund eller då han befunnit sig i livsfara ”visat sig” för en närstående, antagligen i form av en hallucination eller så som en livlig föreställningsbild. Även genom omfattande experimentserier av olika slag anse sig många forskare ha erhållit avgörande bevis för förekomsten av äkta tanke- och viljeöverföring: särskilt påfallande och överraskande äro en del erfarenheter med hypnotiserade eller i trancetillstånd varande försökspersoner. Det synes därför sannolikt, att verklig telepati förekommer. Om detta erkännes, uppstår den frågan, huru den bör förklaras. Många antaga fysiska processer av finare slag, till exempel elektromagnetiska vågor eller strålningar, som verka från hjärna till hjärna. Dock tyckes det vara absurt att på så sätt söka förklara telepatiska tankeöverföringar på mycket långa avstånd, till exempel från Amerika eller Indien till Europa, men då jämväl vissa sådana fall synas vara väl bestyrkta, anses andra, att även rent psykiskt telepati måste antagas. Ytterst svårt är att i fråga om dessa fenomen prestera så avgörande bevis, att ett enhälligt slutresultat skulle kunna ernås.>

I Bonniers Uppslagsverk från år 2000 beskrivs samma ord så här;

<Ordet kommer av grekiskan ”tele” = fjärran och ”pathos” = själstillstånd, lidande. Ordet betyder tankeöverföring, förmåga att uppfatta en annan persons tankar eller sinnestillstånd utan kända sinnens förmedling.> 

Även om det har gått 70 år mellan det att dessa uppslagsverk skrevs, har det inte hänt så mycket. Telepatin har kanske till och med fått mindre utrymme och färre ”troende” under vårt senaste sekel. För att kompensera den bakåtgående utvecklingen är det bråttom. Bråttom med att få ut förmågan och bråttom för mänskligheten att vakna upp och ta alla sina sinnen i bruk. Om vi ser 70 år framåt, kanske förklaringen i uppslagsverken har blivit ännu kortare – men av anledningen att alla vet och kan telepati!

Telepati på dagens språk 

Varför är vi så rädda för ordet Telepati? Det fungerar och många av oss använder det. Men så fort det benämns som telepati, ryggar alla bakåt och vill inte kännas vid detta. Alla har vi någon gång känt av vibrationerna i ett rum där två personer har bråkat precis innan du klev in genom dörren. Du har inte sett eller hört något, men du känner att ”det ligger i luften”. Detta är en form av telepati. Du fångar upp vibrationer och känslor som personerna sänder ut. Så länge vi pratar om känslan så är allt frid och fröjd, men att försöka göra detta medvetet, vill ingen veta av.

Ungefär i 11-års ålder lägger vi undan våra förmågor, som vi har haft sedan födseln. Om vi är medvetna om detta, kan vi sedan lära oss att ta fram förmågorna igen. De försvinner inte, utan ligger dolda i vårt inre. Jag pratade om detta med min kusin, som gjorde en bra jämförelse till dagens samhälle: ”Att lära sig telepati är som att öppna en dörr i en brandvägg”. Och det är precis det som sker. Brandväggen kan ses som ditt mentala Jag som öppnar upp mot universums cyberspace.

Vår omgivning talar till oss

Allt vi har omkring oss påverkar oss. Det som just du behöver, är det som du reagerar på och lägger märke till. Flera personer kan se och uppleva samma sak, med det är alltid olika intryck som görs, allt utifrån vilket behov individen har.

Färger har en stor inverkan på både oss och djur. Vissa färger blir du glad över att se, andra kan göra dig illamående ifall de blir för kraftiga. Återigen reagerar vi olika beroende på behov för tillfället. Detta kan gå i perioder, men kan också variera från stund till stund. Vi alla har säkert sagt någon gång; jag är inne i en blå period etc. Speciellt barn och ungdomar visar detta tydligt. Har de behov av en färg, ska allt vara i den färgen.

Varje färg har sin betydelse. Blått står för kommunikation, grönt för trygghet, rött för omvårdnad, gult för ledarskap och så vidare. Varje nyans av dessa färger har en nyanserad betydelse av grundbetydelsen och sedan kan dessa kombineras och ge ytterligare dimensioner för vad de står för. Med denna bakgrund är det lätt att börja reflektera till samhället;

• Stadsarkivets alla pennor har länge varit blå – så att skriften ska kunna flöda och ge en bra kommunikation mellan givare och tagare.

• Sjukhusets röda kors som signalerar hjälp och moderskärlek – alla får hjälp oavsett vem och vad de vill ha hjälp med att bota.
   
• Och så har vi det gula – solen som alltid leder oss och ger oss energi att ta itu med dagens sysslor.

Teorin bakom detta är den energi som färgerna utstrålar. Olika energisvängningar påverkar oss olika. När vi är ur balans har vi en viss frekvens, som skiljer sig från när vi mår bra. Färgernas energier kan då hjälpa oss att komma tillbaka till rätt svängningstakt. Om vi mår bra, förstärks vi av färgerna, så att vi blir ännu starkare i vår känsla. Samma fenomen innehar alla kristaller, både halv- och ädelstenar. 

På samma sätt som färger talar till oss, kan även djur, stenar och växter ge oss vägledning och energi. Att du till exempel ser djur lite här och där är en sak, men ge akt på om du reagerar eller reflekterar över detta, då har du något meddelande att hämta. Kanske är det något som kan hjälpa dig att utvecklas, eller bara något som kan vara bra för dig här och nu. Varje djur har sin egen betydelse. Räven är till exempel listig och klarar sig alltid genom att den litar på sig själv. Björnen är stor och stark, alltid ett modigt djur medan myran tror på samarbete och vänskap. Sedan har vi ugglan som har sin visdom. I samtalet med djur gäller det att vara öppen för allt de har att säga. Det kanske inte är själva bilden som de vill förmedla utan symboliken.

Om din omgivning försöker få kontakt med dig, och du inte är mottaglig eller om du behöver ett extra tydligt tecken, kan detta även visas för dig i dina drömmar. Om symboliken behöver vara ett djur som inte finns i din närhet, kommer detta djur till dig i drömmarna i stället.

Vi har ända sedan barnsben fått höra om djuren och deras symboliska innebörd. Varför tar vi inte det på fullt allvar?

Djuren påverkar mig

Jag har flera gånger blivit bevisad av att djuren påverkar mig och framför allt visar rätt väg. Sedan jag började med djurkommunikation har jag några gånger tvekat om detta är rätt. Jag har inte tvekat om själva djurkommunikationen, utan tvekat om tiden som detta tar. Dygnet har endast ett visst antal timmar och jag måste begränsa mina intressen och aktiviteter så att det ryms på min lediga tid. Detta behov av prioritering har gjort att jag har ifrågasatt djurkommunikationens vara eller icke vara i mitt liv. Då jag har haft denna tvekan, har jag varje gång fått svar från djuren i min omgivning. Som exempel har möss talat till mig och jag har visat en mus vägen till god mat. 

I takt med att jag har behövt, har tecknen blivit tydligare och tydligare, för att jag verkligen ska förstå. Sista gången jag ifrågasatte djurkommunikationen, fick jag strax därpå syn på en fasan. Djurarten fasan står för ”Tag din kunskap på allvar och använd dig av den. Praktisera din visdom. Din gåva är att vara medveten om din egen visdom”. Detta är väldigt träffande svar till mina tankar. Men då vi har mycket fasanfågel i omgivningen där jag bor, behövde tecknet vara väldigt tydligt – vilket det också var... 

Det var en morgon på väg till jobbet. Jag fick bromsa in kraftigt då det plötsligt kom flygande en fasan lågt över vägen, precis framför min bil, för att sedan landa och springa vidare på åkern intill vägbanan. Jag blev så tagen av händelsen att jag var tvungen att stanna till och studera fågeln. Svaret var så otroligt tydligt att jag nästan skämdes över att ha haft min fundering. Inte nog med att fågeln nästan hamnade som boskapsmärke i grillen på bilen, den var även vit till sin färg! Tydligare tecken får man leta efter och jag har nu slutat att ifrågasätta mitt arbete med djurkommunikation och gett det en given plats i mitt liv.

Djuren påvisar fara

Under de senaste åren har det varit väldigt mycket oväder. Det har inte bara varit lite blåst utan det har varit ordentliga vindar som har omkullvält hus och skövlat stora skogar. Det har varit olyckor med byggnader och människor – men aldrig att jag har hört talas om några vilt levande djur som har råkat illa ut i dessa oväder. Det borde till exempel vara lika vanligt att en älg får ett träd över sig, som att en bilist stoppas av ett fallande träd. Men några sådana händelser har inte dykt upp.

Jag har funderat en del på detta och för några dagar sedan såg jag en dokumentär på tv om just detta fenomen. Programmet hette ”Djur med känsla för fara” och försökte sätta teoretiska ord till djurens telepatiska känsla för exempelvis oväder. Ett väldigt tydligt exempel på detta är den stora Tsunamivågen år 2004. Det var omkring 300 000 människor som omkom, men nästan inga djur omkom som kunde röra sig fritt.

Människor som överlevde har berättat att det var väldigt stilla timmarna innan vågen välde in. Allt var väldigt stilla förutom aporna i träden som förde ett kraftigt väsen samt lösa hundar som sprang runt i cirklar. Vissa djur varnar när det är något på gång, andra flyr. Att det var lugnt kan tyda på att alla andra djur hade tagit till flykt upp i bergen för att nå högre höjder.

Det var ett par turister som var ute och red på elefanter. Dessa elefanter var vana att gå en viss runda och visste precis sin väg. När de kom till en korsning och skulle vända hemåt – vilket också var neråt mot vattnet – vände de i stället och gick åt andra hållet, upp i bergen. Alla som var med var givetvis väldigt förvånade över denna händelse, men lagom då det kommit upp en bit i bergen, såg de flodvågen komma in över stranden. Elefanterna hade alltså känt faran och tagit med sina ryttare till tryggheten.

Programmet ”Djur med känsla för fara” förklarade detta fenomen genom att elefanterna har väldigt stark hörsel och att de har en otrolig känsel i sina fötter och därmed kände vibrationerna i marken av flodvågen. I detta fall kom tecknen från djuren bara några ögonblick innan faran inträffade. I andra fall kan tecken visas dagar, ja upp till flera veckor i förväg. Varningarna som djuren visar kan förutom högljuddhet även vara konstiga och annorlunda beteenden. Som exempel har det inför tidigare katastrofer setts ormar som gått ur sin vintervila mitt i kalla vintern och höns har setts flyga upp i träden. 

1975 förutspåddes en stor jordbävning i Asien genom att studera och reagera på djurens varningar. Då var det råttor som flydde upp på telefonledningarna, hundarna blev väldigt aggressiva och harar flydde upp på hustaken. Ett annat vanligt varningstecken är att fisken i havet helt plötsligt tar en annan väg, vilket också kan vara förklaringen till väldigt stora fångster av fisk precis innan ett jordskalv. Ett annat varnande djur, och som vi faktiskt accepterar som varnande, är delfinerna. Dessa återges ofta i historier där de plötsligt har dykt upp längs båtens sida och styrt farkosten till säkrare vatten.

Programmet ”Djur med känsla för fara” menar att djuren får sin information via laddningsbärande ämnen som tränger upp ur jorden, vilket gör att exempelvis olika ljusfenomen kan bli synliga. Detta ämne kan djuren fånga upp. Beroende på dess styrka kan de även avgöra hur pass allvarlig faran är och därmed varna eller fly. Då alla levande varelser är elektriska kan vi därför känna av varandras vibrationer och elektriska impulser och därmed varna varandra.  

Min egen tolkning av detta är telepati. Är det inte telepati som programmet har försökt beskriva i sina teoretiska termer på ett språk som vi ska kunna förstå utan att slå ifrån oss informationen som humbug...?

Egen indikation på fara

För egen del har jag varit med om två stora stormar de senaste två åren. Det var stormen Gudrun i januari 2005, strax efter Tsunamin, och stormen Per nu i februari 2007.

Jag har upplevt ett väldigt lugn precis innan det att båda dessa oväder har brutit ut. Det har varit en otrolig tystnad. Hästarna har varit väldigt stilla, varit nära varandra och ätit mycket. Själv har jag känt ett lugn och reagerat över att jag har tänkt ”Detta är lugnet före stormen”. Jag har omedvetet bunkrat upp och förberett olika saker.

Till stormen Per tog vi spontant in en säck med ved till vardagsrummet, där vi har en av husets eldstäder. Vi brukar ha ved inne vid varje spis, men aldrig tidigare har vi haft en hel säck med ved. Vi tappade upp några extra dunkar med vatten, med tanke på att det var kallt och risk för minusgrader ute. Samtidigt hade jag även iordningställt några fotogenlampor; sett till att det fanns lysolja och att veken var fuktig och att lamporna gick att tända. Det var tur med dessa förberedelser, då vi blev utan ström i över ett dygn.  

Vi lagade vår mat på vedspisen, hade ljus från fotogenlamporna och värme från alla braskaminer. Precis innan strömmen gick, hade jag gjort det lite mysigt och tänt några ljus. Men frågan är om det verkligen bara var för att kunna mysa. Var det inte för att jag hade känning av att det behövdes på grund av stormen…  

Våra förberedelser underlättade mycket och vi klarade stormen galant. Dock blev vår skog drabbad, men det är en helt annan sak.

Be om hjälp

Över allt där vi är, finns det hjälp. Du är inte alltid ensam och ensam är inte alltid starkast. Även om det är bra att vara stark i sig själv, klarar vi inte allt utan någon form av stöd. Över allt finns hjälp i form av vänner och bekanta, våra djur i vår omgivning, men även hjälp av alla guider som finns i vårt universum. De bästa hjälperna är ljusguiderna som du kan ta till hjälp när som helst. Det är bara att be om hjälp, så får du det.  

Öppna upp och tänk att du är mottaglig för att få hjälp utifrån. Strax därefter ska du se att ditt problem kommer att få en naturlig lösning och du går stärkt ut ur situationen. Det behöver inte alltid vara ett problem du står inför, utan du kan be om hjälp när helst du vill. Du kan få hjälp med vägval, vilken middag du ska laga i kväll eller vilka beslut du ska fatta i ditt liv. Ingen hjälp är för stor eller för liten för att be om. Problemet i vårt samhälle är bara att vi är så otroligt stolta och präktiga, att vi aldrig ber om någon hjälp… 

Djurkommunikation 

När jag kommunicerar använder jag mig av telepati. Via telepatin får jag bilder, dofter, ord, berättelser och färger från djuret jag söker kontakt med. Samtalets innehåll upplever jag är olika beroende på vilken djurart jag kommunicerar med. Hundar pratar mycket om mat, om sin sovplats och vart promenaderna går. Hästar berättar ofta om sina drömmar och om våren. Katterna filosoferar mer och berättar ofta hela sin livsfilosofi. Givetvis varierar samtalen mycket från individ till individ, men en hund berättar ofta tidigt i samtalen vilken favoritmat de har, medan en katt endast nämner detta om jag frågar.

Det varierar också efter djurets ålder. Ett ungt djur är ofta väldigt livligt och kan ha svårt att hålla tråden i ett samtal. Ett äldre djur kan ha väldiga berättelser att förmedla och det märks att de äldre ofta har en väldigt livserfarenhet som de berättar om. 

Jag känner att jag har lättare att få kontakt, men framför allt att träffa rätt i min tolkning med hästar och katter. Hundar har jag lite svårare med. Jag kommunicerar med alla djur, men just mellan dessa tre arter har jag märkt skillnad. Vad detta beror på vet jag inte, men det kan hänga ihop med att jag är mer en kattmänniska än en som tyr sig till hundar, även om dragningen är hårfin. 

Vad alla djur har gemensamt är att de har valt sin tillvaro. Även om förhållandena i deras hem är långt ifrån bra, väljer de att bo kvar och ser alltid något positivt med sitt liv. Ofta har de en arbetsuppgift, ett kall, som de måste fullfölja innan de kan ändra livsmiljö.

Jag pratade med en katt som bodde i en koja i skogen. Varje morgon fick han komma in i huset till sin familj en liten, liten stund. Under sommaren var han ofta lämnad helt för sig själv då familjen bodde på annat ställe. Ändå väljer katten att bo kvar och ha det så här, för han anser att han tillför familjen så mycket. När han känner att hans arbete är klart, kommer han att söka sig vidare.

Vissa djur är väldigt duktiga på att förmedla vart de har ont. Jag kan få information om att det liksom lyser på aktuellt ställe. Ibland fastnar blicken på en punkt, om jag sveper över hela djuret i mitt sinne, och det är där det ömma stället finns. Andra djur väljer att sända mig informationen om hur de mår istället. Jag har fått känslor som ont i magen, hungrig, sugen på äpple så att snålvattnet rinner i munnen. En häst lät mig uppleva hur han mådde. Jag blev väldigt yr, allt snurrade ungefär som på en båt som gungar. Inget var riktigt stilla och benen försvann under mig. Efteråt fick jag veta att hästen hade ett virus som gjorde att han inte kunde gå ordenligt och att han förlorade balansen.

Detta kan vara väldigt påfrestande och jobbigt, men samtidigt är det djurens sätt att förmedla sitt budskap. Då jag vet att det går över efter en lite stund eller efter samtalet, tar jag tacksamt emot informationen för att föra den vidare till djurens ägare.

Tänk positivt 

Djuren använder hela tiden ett språk som du kan förstå. Är du fransktalande, fångar du den telepatiska informationen på franska. Telepati är verkligen det universala språket. Att tänka på när vi talar med djur – men även när vi talar människor emellan – är att använda sig av jakande fraser. Vår hjärna klarar inte av betydelsen av ordet ”inte”. Jag ska försöka förklara detta: Tänk dig att du befinner dig på en fotbollsplan och tänker hela tiden ”jag får inte missa målet…” Då ställer hjärnan in sig på att missa och självklart missar du målet. Om du istället hade sagt ”jag träffar mitt i målet” hade du haft mycket större chans att verkligen göra det.

Detsamma gäller med djuren. Tänk positivt och säg vad du vill att de ska göra, istället för att bara säga det du inte vill. Om du vill att en hund ska sluta hoppa, säger du oftast ”Hoppa inte!”. Ge istället hunden ett alternativ till vad den ska göra, exempelvis ”Sätt dig ner så kan vi hälsa”. Det blir mycket trevligare stämning och hunden slutar att hoppa. 

Dessutom mår du bättre själv då du får ett mer positivt tankesätt, ett bättre flöde av god energi, så alla har att vinna på detta.

Kommunikationen når fram

Att djurkommunikation fungerar, är jag helt övertygad om. Men det är ändå som en extra kick varje gång jag upptäcker att det fungerar. Det känns mäktigt varje gång jag har kommunicerat med ett djur, och jag får bekräftelse av ägaren på att allt stämmer. Det är en obeskrivbar känsla som jag kan leva länge på. Visst händer det att djurägaren till djuret jag har pratat med, undrar om jag har pratat med rätt djur, då ingenting stämmer. Troligtvis har jag då tolkat budskapet fel och inte skrivit ner den exakta känslan som jag hade. Då är det bara att ta nya tag, för precis runt hörnet finns ett nytt djur som vill förmedla något till sin ägare och där jag lyckas tolka rätt.

Då det är en tredje part (djurägaren) som ska förstå kommunikationen jag har haft med djuret, gäller det att jag förmedlar korrekt. Jag strävar efter att fånga informationen så neutralt som möjligt och ta med alla intryck jag får. Men det är just tolkningen som kan bli missvisande – inte själva kommunikationen.

Det är inte bara i kommunikationer som jag får kontakt, utan det kan vara även i det vardagliga pratet. Som exempel var jag hundvakt och ute på promenad. Jag känner hunden endast ytligt, men tänkte att en promenad i skogen alltid går bra. Vädret var toppen och vi gick en bra runda. Så efter ett tag närmade vi oss en stor trafikerad väg. Jag ber hunden att stanna lite närmare vägen och invänta mig. Det går några sekunder, hunden rusar vidare i full fart. Men så plötsligt stannar han och sätter sig att vänta på mig, ca 20 meter innan vägen, precis som jag har bett honom om. Vi kunde sedan passera vägen under hög säkerhet, trots att vi var fulla av vårkänslor och jag hade den där lyckliga känslan jag får när jag har kontakt med djuren.

Icke troende och skeptiker

Alla tror inte på kommunikationen mellan människa och djur, en del är skeptiska. Detta är något som vi måste acceptera till fullo, då vi alla har olika tro, erfarenhet och grund att stå på. Det som däremot är intressant i detta sammanhang är att de som är skeptiska oftast ändå är lite intresserade av att få veta mer och vill gärna höra med någon som har varit med om kommunikationen.  

De som inte alls tror på detta, vill inte alls veta något om djurkommunikationen, och vanligtvis är detta män. Men en del av dessa män, får kontakt med kommunikationen ofrivilligt, då deras respektive är nyfikna och låter mig prata med deras gemensamma djur. Jag vet bland annat en familj, där kvinnan i hushållet blev glad över samtalet, men inte ville delge mannen resultatet, då hon visste att han ändå inte skulle tro på detta. Av en händelse fick han syn på det nedskrivna samtalet och blev fundersam. Hur kunde kommunikatören veta allt detta? Ändå kunde han inte visa att han vacklade i sina åsikter och fnös åt samtalet. Men strax därpå började han ändra sig och göra sådant som hunden hade bett om i samtalet. Genom mannens handling kunde vi utläsa att han ändå inte var så främmande till tanken att det fungerar med djurkommunikation. Och detta kanske är den största segern av dem alla!

Högre medvetenhet och min omgivning

Då jag har utvecklat min telepatiska förmåga, får jag en större inblick i världen. Jag får ta del av hemskheter men även en väldigt stor glädje. Detta har gjort att jag har avskärmat mig massmedia mer och mer. Där är det enbart hemskheter. Det är så stor mängd och finns över allt på vår jord. För att jag ska klara av mitt liv, och inte bli helt slut över allt som jag inte lyckas förändra, har jag valt att endast se till min omgivning och närhet. Jag kan inte förändra världen, men jag kan se till att alla i min omgivning har det bra.

Därför har jag släppt världen, och för att inte bli påmind väljer jag att inte ta del av exempelvis kvällstidningarnas reportage om misshandlade djur eller myndigheters övergrepp genom sina egna tolkningar av lagen. Däremot säkerställer jag att det inte finns något missförhållande i min socken där jag bor genom att stötta ägarna och sprida energi.

Jag har även märkt att jag bryr mig mer – och framför allt – på ett annat sätt om min omgivning. Jag har fått ett inre lugn som jag inte har haft tidigare och en annan värdering. Det materiella har inte längre lika stor betydelse, utan det är individen som är viktig. Jag jäktar inte längre för att hinna till ett möte, om någon medmänniska eller djur behöver någon extra minut av vänskap eller omvårdnad. Det får ta den lilla extra tid, vilket ger så oerhört mycket tillbaka.

Jag har även märkt att jag bli ledsen och tar vid mig vid skadade djur. Jag vet att dessa går vidare på ett helt annat sätt än oss människor, ändå berörs jag väldigt mycket så fort jag ser exempelvis ett dött djur längs med vägkanten. Idag till exempel körde jag över ett redan påkört djur som låg på vägen. Även om det inte var jag som tog dess liv, blev jag väldigt berörd. Jag fick jobba länge med att sända ljus till den lilla ekorre som detta gällde och att sedan kunna gå vidare i mina tankar. Något som jag inte alls hade problem med tidigare. Tidigare tyckte jag det var synd om djuret, men blev inte speciellt berörd.

Det är mycket som kan ändras snabbt med bara lite insikt och kunskap, eller ska jag kalla det för förmåga... 

Slutord

Trots alla nya insikter och en högre känslighet mot det mindre goda, tycker jag det är otroligt givande och är väldigt glad över mina återvunna kunskaper. Jag får ta del av en väldig glädje och livsvilja som finns hos alla djur, vilket ger mig en stor inre glädje. Jag ångrar inte en sekund att jag gav mig in på detta och jag är väldigt glad att jag fick den där boken av min mamma för några år sedan. Annars hade jag kanske inte varit här i dag, eller i alla fall hade det tagit mycket längre tid.

Tack mamma!

Fröjel den 30 mars 2007

Lina Runander